15 juli 2014

Jag - en lärande lärare

Nu pratas det på sociala medier.
Förstelärarna.
Igen.

Jag tycker inte att titeln i sig säger mig så mycket. Det beror på att både uttagningsförfarandet och uppdraget i sig ser så otroligt olika ut i hos olika huvudmän. Därför kan jag inte säga om jag tycker att reformen är helt hundra ok eller inte. Det går inte att komma undan att reformen till dels är en förtäckt lönereform. Med bristande tid och väldigt otydligt uppdrag så kan en förstelärare både utnyttjas till bristningsgränsen och/eller få en oerhörd betydelse för skolutvecklingen.

Om reformen ska kunna få ett positivt genomslag så behöver diskussionen om höjda lärarlöner inte blandas ihop med karrärtjänsterna, men så länge som de allmänna lärarlönerna ligger där de ligger kan det vara svårt att inte blanda ihop de två.
Det är också svårt att hålla ett vettigt diskussionsklimat om det flyger beskyllningar från olika håll. När någon uttrycker sig... låt oss säga... "intensivt", så är det inte nödvändigtvis pga avundsjuka eller Jante. Förstelärarreformen berör fler än bara förstelärarna själva. Det involverar elever, rektorer, föräldrar och även andra människor som arbetar i skolan. Det som den utomstående (som inte innehar tjänsten) kan se är inte nödvändigtvis det vi tror, vill eller förutsätter att de ska se. Därför behövs en öppen debatt där reformen kan diskuteras.

Jag har en föreställning om att förstelärare är personer som ska ha en förmåga att på något sätt få med sig skolan för skolutveckling. Att ropa avundsjuka så fort någon ser problem med reformen är inte en konstruktiv framgångsväg om man vill att kritiken angående förstelärartjänsterna ska tystna. Jag tror att det snarare kan gjuta olja på de berömda vågorna.
Det är inte nödvändigtvis så att försteläraren ska visa att det hen säger är det enda rätta, utan hen bör snarare öppna för dialog. Själv ser jag en stor del av förstelärarens roll som lyssnare. Om något nytt ska införas i en organisation blir det väldigt svårt att få med sig tvivlare om de inte lyssnas på och diskuteras med på en bra nivå. Det kommer dessutom att föra förstelärarens roll framåt eftersom jag tror att lärande sker i dialog och i mångfald. Om jag enbart diskuterade med de personer som tycker likadant som jag så skulle jag inte lära mig något. Dessutom antar jag att det går att avsäga sig ett uppdrag som man inte vill ha. Om tjänsten inte lever upp till de förväntningar som man hade på den när man tackade ja, så måste det väl vara möjligt att tacka för sig och gå? Jag känner i alla fall några som har gjort det. Av olika anledningar. Står man utanför och enbart ser att det diskuteras dåligt med tid och/eller att det extra påslaget inte betalas ut över sommarmånaderna, samtidigt som man inte ser några skolutvecklande diskussioner... Då är det lätt att förstå kritiken. Det ligger ett ansvar i titeln helt enkelt. En diskussion om uppdragets utformning kan också fortgå parallellt med att uppdraget genomförs. Fritt val.

Jag kan förstå om man blir ledsen ifall man blir angripen för att man är den man är och har lyckats med det man har. Samtidigt är försteläraren en sorts uniform. Jag arbetade som väktare på polishuset i Stockholm ett tag. Då kunde jag bli utskälld för att jag inte kunde ordna så att människor fick göra polisanmälan fortare. När jag arbetade i Pressbyrån så var det mitt fel ifall en chokladkaka var för dyr. Många gånger om dagen och angående allt möjligt hände det här. Jag varken tog upp polisanmälningar eller bestämde priset på choklad. Min roll representerade däremot något och då fick den klä skott för mycket "elände". På samma sätt är det med förstelärarna. De representerar något. I det kan du välja hur du ska ta emot budskapet. Du kan också välja hur du vill diskutera reformen.
De som arbetar i skolan är de som är bäst på att se hur skolan ska fungera, men det måste ske ur en lyssnande position. I dialog med andra kan vi föra skolutvecklingen framåt.

Jag har skapat en öppen grupp eftersom jag vill diskutera reformen. Både funktion och genomförande. Gruppen heter Förstelärare - öppen kanal och finns på Facebook. Jag startade gruppen eftersom jag ser ett visst behov av att kunna diskutera förstelärarreformen öppet och utan att vi hänvisar till avundsjuka eller Jante. I mina ögon hade det varit svårt för någon som inte var förstelärare att bilda gruppen. Då skulle inte gruppen få samma möjlighet att fungera som öppet diskussionsforum eftersom den i värsta fall inte skulle bli annat än "en grupp för avundsjuka". Det handlar inte om att kritisera försteläraren, utan om att lyfta diskussionen till en vettigare nivå. Gruppen är öppen för alla, men inläggen bör hålla sig till sakfrågan och inte vara personangrepp. Jag lär så länge som jag lever. Jag vet att jag är en bra lärare, men jag blir aldrig en färdiglärd lärare.
Välkommen till gruppen om du vill diskutera!




Tidigare har jag skrivit om förstelärare i inlägget Diskutera reformen istället för förstelärarna och Spridda tankar om förstelärare.

Karriärreformen måste komma även lektorer till del - Replik i DN om hur vi behöver knyta samman "doers and thinkers".

0 kommentarer :

Skicka en kommentar